Väderkvarnens historia

Före kvarnens tid malde man säden på ett mycket enkelt sätt, med hjälp av två stenar och sina egna händer. Senare kom det handkvarnar som bestod av två runda stenar varav den undre var fastsatt. Man malde mjölet genom att vrida den övre stenen mot den undre.

Väderkvarnen uppfanns i Persien runt år 600 e.kr. Tillsammans med vattenkvarnen hör den till de första maskiner som drevs med något annat än muskelkraft.

I Europa byggdes de första väderkvarnarna på 1100- talet och den första modellen kallas i Sverige för Stubbkvarn. Det är en väderkvarn med ett hus som kan roteras beroende på vindriktningen. Kvarnen har fyra vingar som sitter i ett kors, dessa är vanligen byggda helt av trä, stående på en stubbe av järn eller sten, kring vilket hela kvarnhuset är vridbart i vindriktningen. Stubbkvarnen är mycket vanlig på Öland, där den också blivit en symbol för landskapet.

På 1700-talet kom en mer utvecklad modell som kallas för Holländaren eller hättkvarnen, den karaktäriseras av att endast den översta delen av kvarnhuset är vridbart. Holländaren kan byggas betydligt större än en stubbkvarn och kvarnhuset är ofta byggt av sten eller trä. I Sverige förknippas den här kvarntypen ofta med Skåne där de brukar benämnas möllor, men de förekommer också på andra håll.

En tredje variant av väderkvarnen är Paltrockkvarnen som är en kvarntyp där hela kvarnhuset vrids, men inte som hos stubbkvarnen kring en axel, utan genom att kvarnbyggnadens yttre del är hjullagrad mot dess plattform.