Havre (Avena santiva)


Historik
Medan vete, korn och råg har brukats länge, är havre ett relativt nytt sädesslag. Man har spårat den första odlingen till trakterna runt Medelhavet kring år noll. Fram tills dess betraktades inte havre som föda utan tvärtom, som ett ogräs. I Sverige dröjde det ända till 1700-talet innan havreodlingarna började bre ut sig. I slutet av 1800-talet utgjorde havre ca 5 % av landets totala spannmålsproduktion. Det kom med tiden att bli en relativt stor exportvara.
 Det finns tre stora havresläkten i gräsfamiljen. De flesta av världens havreodlingar återfinns i Europa och USA och omfattar nästan uteslutande den vanliga havren, Avena sativa.

Egenskaper
Havre liknar inte de andra sädesslagen. De små grågröna axen är samlade i stora, allsidiga vippor som hänger mjukt ned mot marken. Plantans blad är breda och kala, och slokar en smula. Man kan skilja mellan olika havresorter (vit-, gul- och svarthavre) genom att titta på kärnornas färger.
Havreodling är vattenkrävande och havre sås därför tidigt på våren. På så sätt minimerar man riskerna för att uttorkning under hög- och sensommar. Havre tål kyla och kan odlas på all slags jord, men kan dessvärre drabbas av diverse sjukdomar och skadedjur. Flyghavre, en närstående släkting, är ett illmarigt ogräs som lätt sprider sig på de odlade havreåkrarna och rensandet kan bli en dyr historia.
Eftersom havre nästan inte innehåller något gluten alls kan det lämpa sig för personer med glutenintolerans. I jämförelse med de andra sädesslagen innehåller havrekärnan en större mängd protein och fett och är omgiven av mer skal. Havre innehåller dessutom antioxidanter och består av en vattenlöslig fiber som bidrar till ett jämnare näringsupptag i tarmen. Därmed reglerar havre blodsockret och tillskrivs så kallat lågt glykemiskt index (GI). Inte nog med det – havre sänker dessutom kolesterolet.

Användning
Den största mängden skördad havre används till djurfoder (alla har väl hört talas om en havremoppe?). I takt med att kostnaderna för traditionell energi ökar, har intresset riktats mot havre. Vid experiment visar det sig att 2,5 kg havre i en villapanna motsvarar 1 liter olja.
Livsmedel, som havrekli, havregryn, havremust och frukostflingor, utgör en mindre del av den samlade havreproduktionen. Eftersom havrekärnan inte innehåller något gluten, ger det ingen volym till jäst bröd. Havre används därför inte i traditionell bakning, men tillsätts ibland i små mängder för att brödet ska smaka annorlunda och innehålla fler nyttiga kostfibrer. Många glutenfria bröd, som tagits fram för personer med celiaki (glutenintolerans), innehåller dock en större andel havre. Den jämförelsevis höga fetthalten, ca 8 %, gör att havre kan ge bra alternativ till mejeriprodukter, i form av olika mjölk- och gräddsorter. Detta välkomnas naturligtvis av veganer och laktosintoleranta.