Vete (Triticum aestivum)


Historik

Redan för ca 9000 år sedan odlades olika vetesorter i sydvästra Asien. Det vi idag kallar för vanligt vete uppstod förmodligen genom att man ungefär 5000 f.Kr. korsade det ursprungliga emmervetet med andra gräs. Odlingarna spred sig och nådde sedermera fram till Sverige. Den sortens vete var dock dyrt att producera och gav dessutom låg avkastning. I 1500-talets Sverige utgjordes inte ens 1 % av den totala spannmålsskörden av vete. Dåtidens platta vardagsbröd bakades i stället på korn- och/eller rågmjöl. Ungefär 200 år senare, under Upplysningen, började man experimentera med förädling. Genom att korsa de traditionella sorterna med utländska sorter och anpassa jordmånen efter vetenas behov, lyckades man vid 1900-talets början få fram de vetesorter som finns idag. Eftersom dessa var relativt lättodlade, ökade produktionen och snart kunde såväl kreti som pleti börja få ta del av det fina bröd som tidigare varit de rikas privilegium.

Egenskaper
Vete är, tillsammans med majs, det vanligaste sädesslaget i världen. Det finns ett stort antal vetesorter som har anpassats för olika odlingsförhållanden, men det är "vanligt" vete (Triticum vulgare) som dominerar marknaden. Eftersom det finns så många olika sorters vete, tillåter nästan alla typer av klimat någon form av veteodling, men de flesta sorterna trivs bäst i värme. I Sverige odlas därför mest höstvete, som är tåligare än vårvetet. Denna ettåriga gräsväxt har gröna, upprättstående blad och små, gröna blommor. De korta och tjocka fröna (kärnorna) sitter ihop i större ax som i sin tur består av 3-5 småax och omges av höga, skyddande blad (agnar). Vete innehåller en stor andel protein (gluten). När vatten och vetemjöl knådas samman till en deg, skapas ett töjbart nätverk av gluten. Detta håller kvar den gas som produceras i jäsningsprocessen, varför brödet blir luftigt. På grund av det anses vete vara den främsta råvaran för alla typer av bröd.

Användning
Gamla uttryck som kaffebröd, vetebröd, sötebrödsdagarna m.fl. för kanske tankarna till ett diffust ”förr-i-tiden”, då vete reserverades för de rika. Idag är vetet tvärtom det enda sädesslaget där den största delen går till mat- och livsmedelsproduktion. Vetena kan användas precis som de är, som hela korn (matvete), som mjöl (d.v.s. i förlängningen som grund för pasta, deg och bröd) m.m. Skillnaden mellan så kallat höstvete och vårvete består i andelen gluten. Gluten återfinns i mindre mängd i höstvetet, vilket gör att höstvetemjöl ger plattare typer av bröd – kex, kakor, kaffebröd och olika sorters limpor. Vårvetet, som främst odlas i USA, innehåller en större andel gluten och passar bra för luftiga bröd som formfranska och hamburgerbröd.
Av vete framställs en mängd olika produkter, t.ex. grahamsmjöl och mannagryn. Grahamsmjöl är ett fullkornsmjöl, vilket innebär att skalet inte skiljs från kärnan innan kärnorna mals till mjöl. Mjölet används bland annat till välling, gröt, panering och olika sorters matbröd, kex och skorpor. Mannagryn har liknande användningsområden.
Det är inte bara människor som äter vete. En ganska stor mängd vete används som djurfoder och bränsle. Som bränsle fungerar vete både efter jäsning (som etanol) och direkt, genom förbränning.